in English

Articles
About me

www.flickr.com More of casselbrant's photos

[ El Sublimado i Paris ]

• Det var en kall fuktig helg i januari 1997. Närmare bestämt sista helgen i januari 1997. Helgen då det stora travloppet Prix d'Amerique går av stapeln årligen.
Elsa skulle föda Erika cirka sex veckor senare och var väl inte i sitt livs form.
Vi hade minst sagt olika förväntningar på vår weekend i Paris. Elsa ville gå på mässor och besöka kyrkor och katedraler. Jag ville gå på trav, undersöka nattlivet och roa mig.

Detta ledde naturligtvis till att vi inte riktigt kom överens under helgen och Elsa hann nog ångra sitt val av make både en och två gånger ensam på hotellet i Paris.
En sak kunde vi dock enas omkring, goda måltider.

Vi besökte restauranger av olika klass och i olika delar av staden. Det som återkom på våra restaurangbesök, särskilt middagarna, var den mycket höga kvaliteten på råvarorna.
En entrecote som kniven gled igenom som om vore det smör är ju inget som inträffar med inhemskt svenskt kött.
De blygsammare men utsökta kryddningarna, ingen bearnaise så långt ögat nådde där inte.

• På den tiden hade jag inga egentliga favoritcigarrer utan provade lite olika märken och olika façoner. Jag rökte saker som Davidoff Special R, Joya de Nicaragua, Montecristo No.2, någon Cohiba och så vidare. Jag hade läst några exemplar av såväl Cigar Aficionado som SMOKE och nu när vi var i Paris så ville jag naturligtvis kunna avnjuta en god cigarr som avslutning på de helt underbara middagarna som vi avnjöt.

Jag fann efter mycket letande en liten märklig cigarrbutik på 133 avenue de Champs-Élysées. Tobakshandeln hette "Le Drugstore" och var mer ett hål i väggen som ett gammalt klassiskt Pressbyrån.

Med flackande blick försökte jag hitta några bekanta märken och gärna med rejäla façoner, det var mycket cigarriller, och till sist fastnade mitt öga på en presentask i cederträ med tre stycken El Sublimado.

• Asken var helt underbar.
En robust sak i cederträ och i den tre stycken tubos med en tryckt gördel med något klistrigt, kletigt material som drog åt sig doften från träet.
Det var en överväldigande doft av cederträ.

• Jag kommer inte ihåg vilken smak det var på mina El Sublimado men jag kommer ihåg att den jag avnjöt efter en middag med kokt anka, sniglar i vitlök, och en konjak och tryffel till cigarren, den tyckte jag smakade sagolikt.
Enligt den bild ni kan se på den här sidan så är det en corona, vilket styrkes av mina anteckningar, som avnjutes tillsammans med konjaken, men mina egna minnen av cigarren i sig är borta tyvärr.

• Mitt största minne från den här resan blir nog dock det som hände "i marginalerna", så att säga. Prix d'Amerique och cigarrer och Johnny Walker Gold till trots så är de fullständiga banditerna som kallar sig taxichaufförer en av de minnen som lever kvar starkast. Det var mer än en gång som jag satt i en taxi och kom på chauffören att passera samma ställe mer än en gång. Och att det inte pratar engelska må vara sant, men svenska förstår de utan problem om man tar i lite, så att säga.
Dessutom så vägrade de att erbjuda den service som man efterfrågade.
När jag frågade efter en bar där jag kunde avnjuta några enkla öl så ofelbart så blev jag körd till en bordell.

Nio gånger samma kväll...bordeller förklädda till barer. Där de ville ha 900 franc för en enkel pilsner...antagligen med andra typer av tjänster i tanke...jag provade aldrig så jag vet inte säkert.

• En annan upplevelse som lever kvar i minnet är den episod när jag efter att ha försökt "göra stan" som beskrivet ovan så landade jag till sist framåt morgontimmarna vid vårt hotell.
Dock var porten låst.
Jag bankade på utan resultat. Genom ett fönster såg jag nattprotierns fötter sticka fram från ett TV-rum längre in i lobbyn och han sov tydligen riktigt gott.
Jag anser att jag som hotellgäst skall kunna bestämma själv vilka tider jag vill eller int vill ha tillgång till mitt rum. Här var det dock kört.

Irriterad över de arroganta taxichaufförerna och arroganta fransmännen, över omöjligheten att bara kunna få mig en enkel pilsner och barmat nattetid i en storstad som Paris gjorde att jag nu började bli förbannad.
Jag började dunka på dörrar och fönster för att väcka nattportiern för att få komma till mitt rum och sova.
Jag lät väl som ett mindre vikingatåg eftersom flera gäster och omkringboende ringde det lokala gendarmeriet med resultatet att en blåljusbil kom farandes i full kareta och ut stormade två uniformerade med dragna handeldvapen i högsta hugg.
Min obeintliga franska gjorde att jag inte förstod vad de sa, men deras ansträngda tonläge samt att jag förstod ordet "terrorist", plus att Paris under de senaste månaderna hade varit utsatt för flera bombdåd i tunnelbanesystemet och deras dragna vapen gjorde att jag sträckte armarna i vädret.

Just när jag hade börjat göra mig redo för en lång hård natt och morgon i franskt häkte med tråkiga förhörsmetoder i sikte så öppnades ett fönster ovanför mig.

Elsa hade tack och lov vaknat av tumultet och sirenerna utanför och kunde nu på franska förklara för gendarmerna att den de nyss kallat terrorist faktiskt bara var en svensk fyllskalle som faktiskt bodde på hotellet.
Jag är henne evigt tacksam.

Roland Casselbrant
Upplagd: 2006-11-11

Det är :e gången någon besöker sajten sedan bytet till eComStation
roland.casselbrant@bonetmail.com | Copyright © 1996-2004 Roland Casselbrant
Det är : och Web/2 har varit i drift: | Den här datorn har varit igång